DEFOKUSERAT
Klöva Hallar - en explosion i grönt
Äntligen blev resan till Skåne och Söderåsens nationalpark av. Torsdag till söndag med fullt fokus på fotografering och med ett perfekt väder. Resan planerades redan för ett halvår sedan och det var en chansning att försöka pricka in rätt tid för den skira grönskan innan bokskogen mörknar. Det visade sig vara någon vecka för sent, men det blev en fantastisk upplevelse och mycket bilder.
18 mm, f/16, 1/6s, ISO 200
Det här var mitt första besök vid Söderåsen och första dagen gick åt till att reka i området. Trots ganska flitiga förberedelser med kartstudier, bokläsning och genom att kolla på mycket bilder från åsen så kändes det svårt att veta var man skulle börja. Normalt behöver jag flera dagar för att känna in ett nytt område innan det blir några bilder. Det gäller att hitta rätt miljöer och förstå hur ljuset faller. Om man gör sig omaket att gå upp kl 04 på morgonen så duger det inte att flacka runt lite på känn utan man måste ha ett klart mål med den korta tiden fram till soluppgången.
50 mm, f/13, 1/13s, ISO 400
Efter en del turer fastnade jag för Klöva Hallar och den stilla bäcken djupt nere i ravinen. Här möttes jag av en fullständig explosion av grönska. Stora bestånd med nyutslagen strutbräken lyste ljusgrönt och kantade ån under alarna. Trots att området är populärt hade jag turen att få vara helt ensam under större delen av helgen. En grupp glada scouter passerade på fredagskvällen men sen var stillheten total vid den porlande bäcken.
95 mm, f/16, 1 s, ISO 400
Ravinkanterna är branta och ljuset är ganska svagt. Det ljus som ändå letar sig ner till ravinbottnen drar åt blått. I vissa lägen lyser kvällssolen på grönskan uppe vid ravinkanten och det betydligt varmare ljuset reflekteras ner. Kombinationen gör att det blir knepigt med vitbalansen. Jag har ägnat en del pyssel med att att försöka minska blåsticket vid konverteringen av raw-filerna.
120 mm, f/16, 0.4s, ISO 200
Den intensiva grönskan är också svår att bemästra och i de flesta bilderna har jag varit tvungen att dra ner färgmättnaden för att bladverken inte ska se onaturligt självlysande ut. Efter en längre tid vid datorn blir man hemmablind så jag är tacksam för dina synpunkter på färghanteringen.
35 mm, f/16, 0.6 s, ISO 400
Tre dagars intensivt fotograferande på Söderåsen blev en kanonstart på säsongen. Och det gav mersmak! Dags att planera in en höstvecka redan nu.
När fotografer tänker på Söderåsen handlar det ofta om de första skira löven på våren eller höstens färgprakt. En period som är underskattad, är perioden november och december. Löven är borta från träden och du får fina linjer och mönster i dina bilder. Ljuset ändrar sig inte under dagen, utan är lite dunkelt hela tiden, vilket gör att du kan i lugn och ro fotografera utan känna någon stress som man kan göra när ljuset ändrar sig snabbt som vid en soluppgång. Bäst är det om det är lite dimma eller dis i luften. Det är ofta fuktigt i november och december, vilket gör att de jordnära färgerna blir mustiga.
Jag gillar dina bilder och dess fina kompositioner. För min del, så hade du gärna kunnat ha mer punsch i de gröna färgerna. Jag försöker också undvika allt för färgmättade bilder, populärt i USA, men nu är det vår och våren är ofta intensivt grön. Nästan som man tror att det inte är sant när man är ute, vilket du skriver.
Jag tycker du har fått bort eventuella färgstick, fast jag behöver träna mer på att se färgstick. Jag gick en fotokurs för Patrik Larsson och tyckte jag hade gjort ett bra jobb med att bildbehandla en bild till Patrik sa att det fanns lite magentastick i bilden. Jaha, sa jag och insåg det först när Patrik hade gjort den lilla justeringen. När det gäller skira löv, så tycker jag att det är svårt att få till det där lilla extra. Det är lätt att gå vilse när man sitter framför datorn.
/Gunnar
Fina bilder. Förstår om detta gav mersmak.
//J
Hälsningar, Bjarne